Hur säger man jucka
•
jucka med sätet?
pinky skrev:
Något förenklat sett så styr dina sittben hästens bakben.
Alltså ska du följa bakbenens rörelser med dina sittben, i skritt i en "bakåtcyklande" rörelse och i trav lite mer "upp-ner".
Det blir dock lite konstigt när ryttaren "juckar" fram hästen med hela bäckenet i varje steg, för hästen kan ju inte hoppa jämfota med bakbenen, den flyttar ett ben i taget...Klicka för att se mer...
Hade min första lektion i centrerad ridning igår och lärde mig just det där med att följa bakbenens rörelser med sittbenen.
Ett i taget liksom, och uitfrån det kunde jag sedan öka och sakta ner.
Men för mig kändes det inte som att jag cyklade baklänges, men instruktören nämnde att det är många som upplever det så.
Men det är väl olika för alla..
Hur som helst så kan det väl också vara värt att nämna att man ska tänka på att sittbenen ska kännas lika mycket, :smirk:
•
Jucka i en mening
Genom att jucka runt.
Nu började han jucka av och an.
JW ville dansa, ta, kladda, jucka.
Vi fortsätter jucka mot varandra, innan han tömmer sin sats över min rumpa.
Sakta börjar jag föra mina höfter upp och ner och liksom jucka mot mina fingrar.
Men han hade inte släppt hennes hår utan fortsatt att jucka långt in i hennes svalg.
Jag slickar men kör inte in mina fingrar i henne förrän hon börjar jucka mot mitt ansikte.
Att, som Jan Stenbeck med ett märkligt ordval säger, »hela tiden ligga och jucka mot verkligheten« är inget man gör i grupp.
Det är bara missionärssex enligt instruktionsboken: kyssa, gnugga, slicka, smeka, penetrera, jucka och komma, allt enligt tidtabell.
Han satte in pekfingret och lät det röra om i allt vidare cirklar för att jucka upp den hårda muskelringen som spärrade ingången.
Hon ville dra upp honom över sig och han följde snart med upp över henne, följde med hennes armar och händer och började jucka med kuken mellan h
•
Pudel
Hej hopp!
För någon vecka sedan tog jag hem en 12-veckorsvalp, min första pudel och småhund överhuvudtaget. Är uppväxt med vinthundar och jaktsettrar. Lillkillen Wilse har tagit mig med storm, han är en helt annan typ av hund jag är van vid men så kontaktsökande och lätthanterad. Lite av ett plåster, men det börjar arta sig.
Jag har dock ett problem som jag aldrig varit med om tidigare trots att jag är uppfödd med hundar och tycker jag är beredd på alla tänkbara scenarion… tydligen inte 🤐
Han juckar nämligen på min svärfar! Drar inte riktigt jämt med gubben och det här gör inte saken bättre… Det började första gången jag var på besök med Wilse. Plötsligt började han jucka, jag tog i honom/puttade bort honom vänligt med bestämt och viftade bort det med att han var övertrött - hade varit igång hela dagen och det var egentligen inte rätt tillfälle att hälsa på nya människor på okänt ställe. Svärfar hann aldrig förstå vad valpen gjorde och jag låtsades som att