Hur är dialekterna på
•
Om dialekter
Lokala och regionala dialekter
Lokal dialekt skiljer sig mest från standardspråket. Den används bara inom ett litet område, och kan i många fall vara väldigt svårt att förstå för personer från andra delar av landet. I dag är det ganska få personer som talar lokal dialekt, och de flesta finns på landsbygden. Under 1900-talet började de svenska dialekterna snabbt förändras i riktning mot större likhet, så kallad dialektutjämning (något du kan läsa mer om på sidan Dialekter förr och nu Öppnas i nytt fönster.). Detta innebär att de gamla lokala dialekterna mer och mer ersätts av regionala dialekter.
Regionala dialekter talas ungefär lika över större områden. De skiljer sig tydligt från standardspråket men det brukar gå bra för personer från andra delar av landet att förstå nästan allting. Göteborgska, stockholmska, skånska, västgötska eller värmländska är exempel på sådana dialekter.
Regionalt och neutralt standardspråk
I regionalt standardspråk finns det nästan ingen
•
Utforska svenska dialekter
Hur drar man gränser mellan olika dialekter? I dagligt tal är det vanligt att kalla dialekter för till exempel småländska eller norrländska, som om ett helt landskap eller en hel landsända hade en enhetlig dialekt. I själva verket är variationerna inom Småland och Norrland mycket stora, så det rör sig faktiskt om många olika dialekter.
Det är svårt att säga var gränsen går mellan olika dialekter. Varje dialektord har till exempel sin utbredning, uttalet av olika språkljud har sin och så vidare.
Dessutom finns det olika sätt att se på hur stort område som anses ha samma dialekt. En dialekttalare som talar malmöitiska, talar samtidigt skånska och sydsvenska. Man kan också hävda att varje by i Dalarna har en egen dialekt, medan det på andra håll i landet kanske talas en och samma dialekt i en större del av ett landskap. Varje dialekttalare har själv en uppfattning om vad hon eller han talar och vad dialekten ska kallas.
Sex huvudområden
Språkforskare har
•
Svenska dialekter
Svenska dialekter är ett samlingsbegrepp som innefattar dels de ur fornöstnordiskan utvecklade genuina dialekter som talas och har talats i nuvarande Sverige och Finland, och dels de moderna, dialektpåverkade varianterna av standardspråket. De genuina dialekterna kallas även folkmål, bygdemål eller sockenmål. Språkvetare räknar med de fyra nivåerna genuin dialekt, utjämnad dialekt, regionalt standardspråk och neutralt standardspråk,[3] men regionalt standardspråk kallas i dagligt tal ofta ”dialekt”. Även i områden som länge varit en del av Sverige, men som tidigare tillhört Norge eller Danmark, brukar man säga att befolkningen talar svenska dialekter. I de områden som tidigare har tillhört Danmark (Skåne, Blekinge och Halland) talar man historiskt sett också om östdanska dialekter, med undantag för den götamålstalande norra hälften av Halland. Gutniskan, som talas på Gotland, härstammar inte från fornsvenskan, men räknas ändå ofta till de sve