Hur länge är mygg
•
Stickmyggor
De svenska stickmyggarterna kan indelas i 10 ekologiska grupper efter var de lägger sina ägg (på vatten eller på marken), hur de övervintrar (ägg, larv eller vuxen stickmygga), vilka djur de främst suger blod från och hur många generationer de har under en sommar. Två ekologiska grupper som ofta nämns är översvämningsmyggor (9 arter) och skogsmyggor (20 arter). De skiljer sig i antal generationer per år och skillnaden har stor betydelse. Översvämningsmyggor kan ha flera generationer medan skogsmyggor bara har en generation per säsong.
Översvämningsmyggor, främst Aedes sticticus, är målarter för bekämpningsinsatserna i Nedre Dalälvens översvämningsområden. Dessa stickmyggor lägger ägg på fuktig mark och äggen överlever i många år vilket över tiden innebär att det skapas en äggbank. Det krävs översvämning och vattentemperatur på cirka 8–10oC för att äggen skall kläckas till larver, men inte alla ägg kläcks vid samma översvämning. Larverna äter närmast kontinuerligt
•
En myggas liv
Livscykel
Myggan går genom fyra distinkta stadier i sitt liv:
- Ägg – Kläcks när det utsätts för vatten.
- Larv – Lever i vatten, byter skinn flera gånger. Får luft via vattenytan.
- Puppa – Äter inte. Stadiet innan den blir fullvuxen.
- Vuxen – Flyger korta sträckor efter det att dess kropp har växt färdigt, och hårdnat.
Myggarter
Det finns över 3500 arter av stickmyggor i världen, av dem finns minst 47 arter i Sverige.
Myggarterna i Sverige sticker både djur och människor, våra myggor är relativt ospecifika i sitt val av värddjur. I andra klimatzoner finns det arter som som är mer kräsna och riktar in sin jakt mot speciella djur.
Myggen brukar dyka upp från slutet av maj i södra Sverige, i norr kommer de något senare, strax före eller runt midsommar. De är i allmänhet vanliga under hela juli, men minskar sedan kraftigt i antal. Normalt är de försvunna i slutet av augusti.
Myggor emigrerar sällan
De flesta mygg- och knottarter i Sve
•
Text: Tom Arnbom
Efter några dagars vandrande kom vi äntligen fram till det mytomspunna Tavvavuoma, ett ofantligt myrområde norr om Kiruna. Vi förbluffades av mängden fåglar som dvärgbeckasiner, lappsparvar, brushanar, och det kröntes av en jaktfalk som svepte lågt över tälten. Verkligheten hade överträffat våra förväntningar. Just då kändes det som vi var i himmelriket, men efter några dagar med intensiv värme på över 25 grader plus befann vi oss snarare i helvetet.
De tusentals små stillastående vattendragen hade snabbt värmts upp, en enorm mängd mygg krängde sig samtidigt upp ur vattenpölarna och honorna behövde blod. Vårt blod. Surrandet var öronbedövande och vi höll på att bli galna. I panik gav vi oss iväg mot civilisationen. Trots att vi hade skyddande mössor där vi klippt hål för ögonen var huvudet fullt av kliande myggbett.
Jag glömmer det aldrig, och det dröjde hela 37 år innan jag återvände till de magiska myrarna i norr. Jag hade lärt mig läxan: anländ i månadss