Hur böjs ärta


  • Gul ärta
  • Ärta korsord
  • Slagplats korsord
  • hur böjs ärta
  • Ärt/-a i plural - Ärtor? Ärter?

    Jag kom på mig själv med att fundera på om ärta heter ärter eller ärtor i plural. Eftersom jag har Internet, så har jag redan Googlat fram "Det Rätta Svaret" - men jag kan inte komma fram till vilket som låter bäst. Vad tycker du? Ärtor eller ärter?

    (Ja, ibland har jag lite tid över för såna här djupa, filosofiska spekulationer)

    TRÅDSTARTARENS TILLÄGGSKOMMENTAR 2008-08-16 17:26
    Hur säger ni "drog" i plural då? Substantivet, alltså, inte ordet dra i ett annat tempus

    Drogor eller droger? Återigen: Jag vill inte veta vad som är Det Rätta, utan vad som liksom ligger rätt i munnen.

    Båda pluralformerna ärter och ärtor används i tal och skrift. Formellt är ärter pluralformen för växten ärt (som ger ärtor), medan ärtor är plural till ärta, det vill säga de frön som ärtväxter producerar.

    Formen ärtor är vanligare när man tänker på de enskilda fröna, medan ärter används som en kollektivbeteckning och syftar på exempelvis en portion. Utifrån det resonemanget heter det många ärtor respektive mycket ärter.

    I mat- och livmedelssammanhang används dessa pluralformer omväxlande. Man kan se både Vi odlar flera sorters luktärter/luktärtor och Vi fick ärter/ärtor och fläsk till lunch.

    Valet kompliceras av att pluraländelsen -or ofta uttalas -er. Många använder därför omvänt ändelsen -or i skrift för ord som uttalas med -er, i tron att det blir mer rätt. Exempelvis skriver många kollegor även om de säger kolleger. Det gör också att många alltid skriver ärtor för att de tror att ärter är en talspråksform.

     

     -er på a-ord kompromiss?

    Här diskuterar vi språkfrågor på ett brett plan.

     Moderatorer:Alien, atoms

    12 inlägg • Sida 1 av 1

    -er på a-ord kompromiss?

    av Tallerger » 2013-01-20 16:15:20

    Ord som slutar på trycksvagt -a brukar ju få or-plural i svenskan (åtminstone i skriftspråk). Ett par sådana ord ser man dock nästan alltid med er-plural i medier och tryckta texter. Jag tror också att -er är förstahandspluralen i ordböcker, fast jag tycker att -or känns naturligare. Ett sådant ord är kollega, ett annat är musa. Båda är lånord från latin, där de har plural (i nominativ) på -ae/-æ (collegae/collegæ, musae/musæ). Ändelsen uttalades under antiken ungefär [ai], i senare latin med e- eller ä-ljud. Är det så att den svenska er-pluralen här är en sorts kompromiss, blandning, mellan svensk och latinsk plural: vokalen e från latinskt æ och r från svenska pluraländelser? Det kan förklara varför de lärde så gärna vill se den, men jag skulle föredra